En viktig del i programmet är att observera och reflektera med syfte att öka förståelsen för ditt eget och andras beteende.
Här handlar det både om att öka förståelsen för det som händer i den mer ”normala” vardagen, varför vi handlar som vi gör, och om att förstå dina reaktioner i de mer specifika situationer som du kommer att hamna i när du genomför RL-övningarna. Syftet är att du, genom observation och ökad förståelse, ska hitta både alternativa sätt att handla på och att bli bättre på att genomskåda det ”perfekta” i vår omvärld som vi ibland lurar oss själva att tro finns för ”alla andra”.
Denna del av programmet består av fyra delar: att reflektera över sitt eget beteende, att reflektera över andras beteende, att reflektera över sig själv och sin bakgrund samt att diskutera och reflektera kring händelser tillsammans med en inre mentor. Dessa fyra delar kommer att integreras med de övningar som kommer att beskriva längra fram. I detta kapitel kommer grunden för de olika delarna att beskrivas.
En inre personlig mentor
Påverkansprogram handlar, på samma sätt som psykodynamisk terapi, om att skapa en miljö av positiv bekräftelse, förståelse och trygghet för den som genomför programmet, repondenten. I denna miljö sätts handlingar och tankar in i ett större perspektiv genom att en förståelse och kunskap finns om individen. I denna miljö känner någon respondenten och bedömer inte denne enbart utifrån dennes enskilda handlingar. När ett förtroende i relationen skapats vågar respondenten i högre grad testa nya handlingsalternativ. I denna miljö kan respondenten känna något som liknar den ovillkorliga bekräftelse som han eller hon inte fick av sina föräldrar i barndomen.
Har man inte tillgång till en miljö med en person eller en grupp som kan ha denna roll kan man i stället skapa en inre miljö som kan få denna funktion. Man skapar en inre mentor att besöka. Detta ersätter inte en riktig människa men kan vara till stor hjälp och stöd för dig i programmet.
Ett första steg för att skapa en inre mentor är att med hjälp av meditation lära sig slappna av och att i detta avslappnade tillstånd hitta en fantasiplats där du känner dig trygg, lugn och säker. På denna plats ska du skapa en person som lyssnar på dig utan att döma. Denna person kan vara en person du känner eller bara känner till eller en ren fantasifigur. Huvudsaken är att personen i fråga är en person du har respekt för. Denna person blir din inre mentor som du träffar med jämna mellanrum. Det är värt att lägga ner tid på att hitta rätt person som inre mentor och hitta en plats att träffa denne på som du upplever som harmonisk.
Vid dina träffar med mentorn berättar du öppenhjärtigt om allt som du upplever som viktigt i ditt liv, men försök fokusera på vad du gjort under dagen som du varit nöjd med och saker som du inte tycker gick så bra. Berätta hur du har känt dig i olika situationer, om du blivit sårad, ledsen, arg, glad och så vidare. Var ärlig när du beskriver dina känslor, försök att inte lägga saker ”tillrätta”. Personen ifråga lyssnar och respekterar alltid dig som person. Dina träffar ska bli en inre plats, ett tillstånd, som du ser fram emot att vara i. Försök att besöka din mentor varje kväll. Det kan ta ett tag innan du hittar ”rätt” mentor och/eller den ”rätta” platsen att träffa mentorn på. Dessutom kanske du behöver tid på dig att vänja dig vid situationen och för att skapa ett förtroende för mentorn (trots att denne är en del av dig själv). Under denna process är det särskilt viktigt att du har tydliga och fastställda rutiner.
För att försätta sig i rätt avslappnade tillstånd rekommenderar jag att du till att börja med skaffar ett avslappningsprogram. Välsorterade bokhandlar och Apotek brukar ha CD-skivor. Finns även att få tag på på nätet. Genom träning kan du sedan lära dig att själv försätta dig i det avslappnade tillståndet som är själva förutsättningen för att mentorskapet ska kunna vara ett stöd för dig under programmet.
Observera sig själv
Denna del är uppdelad i två underdelar; mitt beteende och mina känslor.
Observera sig själv: mitt beteende
Hur många gånger har man inte tänkt "varför gjorde jag så där" eller "varför sa jag det där"? I efterhand kan det kännas obegripligt men i ögonblicket upplevdes det man sa eller gjorde som både förnuftigt, logiskt och rationellt. Det kändes av någon anledning rätt just då. Att observera sig själv handlar här om att försöka förstå sig själv, varför jag gjorde som jag gjorde och varför jag sa det jag sa, genom att försöka leva sig kvar i den känsla man hade när man gjorde eller sa det som man i efterhand ångrar. Insikten om detta kan vara mycket flyktig och det gäller att försöka fånga och medvetandegöra detta i stunden och snabbt sätta detta på pränt genom att skriva ner insikten i den första av de tre ”dagböcker” som du ska föra under programmet. Det handlar om att försöka hitta och förstå vilka de bakomliggande motiven är som ligger till grund för handlandet.
Observera sig själv: mina känslor
Den andra delen i att observera sig själv handlar om att betrakta sig själv och sin interaktion med andra människor. Hur känns det att umgås med andra? Känner du dig nervös, rädd, obekväm? Tänker du på hur du tror att andra uppfattar dig? Vill du tala men vågar inte? Hur känns kroppen? Sjunker du ihop? Är du spänd? Känner du dig kraftlös? Vilka tankar dyker spontant upp? Det viktiga är att försöka observera sig själv ”utifrån”, tänka på sig själv i tredje person. Ytterligare en situation där det är viktig att du observerar dig själv är inför tillfällen då du ska eller riskerar att behöva prata inför andra. Även här måste du försöka stanna upp och betrakta dig själv utifrån med. Vad är det du egentligen är rädd för?
Syftet med att observera sig själv på detta sätt är att öka självinsikten och förståelsen för varför du beter dig och reagerar som du gör. Denna insikt är en viktig del i arbetet med att förändra ditt beteende. Även dessa insikter skriver du ner i den första av dina tre dagböcker.
Observera andra
Förstå andra
Hur gör andra när de talar, vilka strategier använder de, visar de tecken på nervositet, verkar de tycka att det är kul att prata inför andra? Även här ska du försöka ställa dig "utanför" dig själv. Om du själv inte vågar stå i centrum och tala så har du troligen en benägenhet att jämföra dig med andra, vilket kan leda till att ditt självförtroende får sig ytterligare en törn eller att du försöker nedvärdera den andres prestation genom att leta fel och brister hos denne. Båda strategierna innebär att du tappar fokus. Här måste du ställa dig över detta, du ska inte jämföra dig med den andre eller värdera den andres prestation. Du ska bara observera, förstå och lära av andras förmågor och oförmågor. Iakttagelserna ska du kontinuerligt skriva ner i din andra dagbok.
Förstå sig själv
Den sista observationsuppgiften är att försöka hitta situationer eller mönster i din barndom som illustrerar och kanske förklarar varför du har svårt med situationer som innebär att stå inför andra och tala. Kanske kan du hitta mönster som du kan koppla samman med ditt problem, exempelvis att dina föräldrar ofta vände bort huvudet när du skulle säga något (och kanske fortfarande gör detta om de är i livet) eller att du ofta blev avbrutna när du ville tala eller att föräldrarna pratade mycket eller lite eller svarade på frågor som var riktade till dig. Målet är att hitta situationer eller mönster som kan belysa ditt problem. Resultat och insikter skriver du ner i den tredje dagbok.
Att se tillvaron som en spelplan
Dessa fyra ovan beskrivna områden utgör det fundament som de mer praktiska övningarna ska vila på. Syftet är att du ska anlägga ett vidare perspektiv och öka förståelsen för dig själv och dina handlingar. Genom att observera ditt och andras beteenden med ett "utifrånperspektiv" kommer du att kunna ge ditt beteende, både när du tycker du gjort något bra och när du tycker du gjort något mindre bra, rimliga proportioner. Du kan lära dig att se dig själv i ett nytt, lite vidare sammanhang och förstå att alla människor är universums medelpunkt för sig själva, men bara för sig själva. Andra ser och bryr sig om vad vi gör och säger i mindre utsträckning än vad vi tror eller hoppas. Genom att fånga och "frysa" ögonblick och beskriva dessa i våra anteckningsböcker kan du i efterhand se mönster och få idéer som du kan använda i din utveckling. Genom att bättre förstå och se orsaker bakom problem, genom att hitta mönster tillbaka i tiden, kan du se att det fanns yttre faktorer, som du inte själv kunnat påverka, som förklarar problemen.
För att utvecklas måste vi testa att agera annorlunda i situationer där vi nu handlar på ett sätt som vi själva inte är nöjda med. Om vi medvetet bryter med gamla beteendemönster med det uttalade målet att just testa något nytt inom ramen för programmet kommer vi inte att ta det så allvarligt om detta inte skulle gå enligt förväntan. Vi vet ju att det var ett försök att testa något vi inte vågat göra tidigare. Man kan genom detta perspektiv frikoppla sig själv från sitt beteende och sedan diskutera detta med ett utifrånperspektiv med sin inre mentor. Tillsammans med insikten att man inte är så viktig i världen som man ofta vill tro är detta en viktig grund att stå på. Målsättningen är att du under tiden du genomför programmet ser omgivningen som en spelplan eller ett övningsfält, som du kan använda för din personliga utveckling.
I nästa avsnitt går vi igenom förutsättningarna för programmet.