Vad är en moralisk panik?

Teorier och diskussion om ett sociologiskt begrepp

av: Michael Johnson

Begreppet moralisk panik (Moral Panic) myntades av S Cohen i boken "Folk Devils & Moral Panics" (1972/1987). I denna bok beskrev Cohen några uppmärksammade upplopp i en engelsk badort i början av 1970-talet mellan de båda ungdomsgrupperna Mods och Rockers. Reaktionen i samhället, framförallt i media, på dessa bråk ansåg Cohen var överdriven. Detta kom Cohen att kalla för ”moralisk panik”.

Avgörande för att en moralisk panik ska anses föreligga är att reaktionen mot det utpekade problemet är tydligt oproportionerlig. Cohen menar att dessa utpekade problem fungerar som syndabockar (ibid:192ff) till vilka allmänhetens oro för problem och förändringar i samhället kan projiceras. I fallet med bråken mellan Mods och Rockers menade han att det var de kulturella spänningar och sociala förändringar som efterkrigstidens materiella överflöd och sexuella frigörelse skapade som låg bakom. Dessa grupper fick representera den oro som allmänheten kände inför dessa förändringar. Massmedia (ibid:161ff) anses spela en avgörande roll vid en moralisk panik, ibland som skapare av den men framförallt som förmedlare av de stereotypa bilder som andra intressegrupper, till exempel polis och socialarbetare, skapar och som sedan samhällets reaktioner bygger på. Cohen menar att moralpanik är ett tidlöst fenomen som i grund och botten grundar sig på en rädsla och oro som är en del av mänskligheten, ett uttryck för människans skröplighet.

Goode & Nachman (1984:135ff, 127ff, se även Hunt 1997) utgår ifrån Cohens beskrivning av moralpanik, som de kallar "Interestgroup Theory", och beskriver med utgångspunkt i denna två ytterligare varianter; "Elite-engineered Theory", "Grassroots Theory". I den första av dessa, Elite-engineered Theory, betonas intressegruppernas betydelse och mindre de kulturella orsakerna. Hall, Critcher, Jefferson, Clarke och Roberts är förespråkare av detta perspektiv. I boken ”Policing the crisis” (1978) analyserar de bland annat det som media betecknade som en våg av gaturån i London under åren 1972-1973. Författarna menar att det inte fanns grund för denna ökade uppmärksamhet och menade att den bakomliggande orsaken till denna uppmärksamhet i stället var de sammandrabbningar mellan polis och färgade ungdomar som förekommit i de brittiska storstäder i början av 70-talet och som polisen ville leda bort uppmärksamheten ifrån. Inom detta perspektiv menar man att media inte så mycket skapar nyheter utan att de framförallt reproducerar och upprätthåller en dominerande synen på samhället och kan sägas fungera, medvetet eller omedvetet, som ett instrument för kontroll för den härskande klassen. Det är dessa som medvetet och avsiktligt skapar moralisk panik omkring mindre hotfulla frågor för att dra uppmärksamheten från de frågor som kan hota deras ställning. Moralisk panik menar författarna, är tecken på ”crisis of hegemony” och är ett sätt för den härskande klassen att utöva kontroll och undertrycka andras åsikter. Det handlar om ett politiskt fenomen och är skapat genom politisk och juridisk aktivitet. Författarna beskriver detta som:

Crime, then, is ”news” because its treatment evokes theats to, but also reaffirms, the consensual morality of society: a modern morality play takes place before us in which the ”devil” is both symbolically and physically cast out from the society by its guardians - the police and the judiciary. (ibid:66)

Med detta perspektiv finns det möjligheter att förändra strukturer och tillstånd utifrån vilka den moraliska paniken är producerad. Cohen var tveksam till huruvida detta är möjlighet.

I den andra varianten av moralisk panik som Goode & Nachman beskriver, "Grassroots Theory", betonas de kulturella element som Cohen pekat ut som bakomliggande orsak till moral panik. Politiker och media kan inte skapa problem där problem inte redan existerar. En moralisk panik grundas på en genuin allmän oro, vilken kan vara reflekterad eller förstorad av media, som uppstått mer eller mindre spontant. Detta är ett "bottom up" snarare än ett "top down" perspektiv. Man menar att medborgarnas kunskap och uppfattning om brott inte är baserade på medias stereotyper utan har ett nära samband med det verkliga förhållandet i det område de lever. En moralisk panik, eller ”moral realism” som förespråkarna för detta perspektiv - "realist criminologists" - föredrar att kalla det, är ett symptom på att brottsligheten ökar.

Den viktigaste kritiken mot moralisk panik handlar om hur man kan veta att de reaktioner en företeelse möter är överdrivna och oproportionerliga (Estrada 1999:129, Pollack 2001:84, Waddington 1986:246ff). När kan uppmärksamheten sägas ha övergått till att vara en moralisk panik? För att kunna säga att en företeelse eller ett problem möter en oproportionerlig reaktion krävs det att man kan säga hur en proportionerlig reaktion till fenomenet skulle se ut. Med andra ord så kan man säga att moralisk panik bygger på ett objektivistiskt perspektiv, att det går att objektivt bestämma vad som är problem och vad som är proportionerliga respektive oproportionerliga reaktioner mot dessa. Några sådana objektiva kriterier är dock svåra att hitta och olika individer och gruppers ”objektiva” kriterier ser olika ut. Frågan man i stället bör ställa är vem som tjänar på att peka ut något som en moralisk panik. De grupper som oftast ligger bakom utnämnande av fenomen som moraliska paniker är forskare, politiker, socialarbetare och polisen. Dessa är av olika skäl intresserade av att belysa och få uppmärksamhet för "sina" frågor. Forskarna vill betona fenomenets allvarlighetsgrad för att få ökade anslag för forskning inom området, politiker kan visa sig handlingskraftiga genom åtgärder mot fenomenet och polis och socialarbetare behöver alltid ökade anslag och kan få detta genom att "problemen" ökar. Slutligen får media sälja mer tidningar och får mer tittare om man har snaskiga och skrämmande nyheter.

Med detta perspektiv är det intressegrupper som skapar uppmärksamhet kring vissa fenomen för att detta gynnar deras intressen, men inte direkt som ett sätt att upprätthålla ett klassamhälle, utan för att de som arbetar inom områdena personligen kan tjäna på detta genom att deras professioner får ökade intäkter.

Referenser

Cohen, S. (1987): Folk Devils & Moral Panics. The Creation of the Mods and

Rockers. Storbritannien: Basil Blackwell.

Estrada, F. (1999): Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem. Utveckling,

uppmärksamhet och reaktion. Avhandlingsserie Nr 3. Kriminologiska institutionen: Stockholms universitet.

Goode, E. & Nachman, B-Y. (1984): Moral Panics. The Social Construction of

Deviance. Oxford & Cambridge: Blackwell.

Hall, S. & Critcher, C. & Jefferson, T. & Clarke, J. & Roberts, B. (1978): Policing the

Crisis. Mugging, The State, and Law and Order. London & Basingstoke. The MacMillan Press.

Hunt, A. (1997): ””Moral panic” and moral language in the media.” British

Journal of Sociology. vol 48, no 4, s 629-648.

Pollack, E. (2001): En studie i media och brott. Akademisk avhandling.

Institutionen för journalistik, medier och kommunikation: Stockholms universitet.

Waddington, P., A., J. (1986): ”Mugging as a moral Panic. A question of

Proportion.” British Journal of Sociology. vol 37, no 2, s 245-259.