Graffiti

Inblick i en ungdomskultur

Samtal med graffitimålare (avsnitt 1 av 9)

av: Michael Johnson

Sammanfattning av licentiatuppsatsen och innehållsförteckning

(Efter denna sammanfattning kan du gå in på uppsatsens kapitel via länkar i innehållsförteckningen eller länkarna i menyn)

Under 1960-talets andra hälft växte ett nytt ungdomsfenomen fram på den nordamerikanska östkusten. Ungdomar började olovligen måla bilder i den offentliga miljön, bilder vars motiv var utsirade och ofta svårtolkade bokstavskombinationer som utgjorde pseudonymer för upphovsmännen. Verktygen man använde var sprayfärg och filtpennor. Fenomenet kom att kallas för graffiti. Särskilt populärt var det att måla bilderna i New Yorks tunnelbana, där vagnarna under stora delar av 70-talet blev täckta, både utvändigt och invändigt, med graffitibilder. Denna ungdomsrörelse har alltsedan dess fortlevt i USA men även spridit sig ut över världen. Till Sverige kom fenomenet i mitten av 1980-talet med film och TV och trots stora ansträngningar från samhällets sida finns graffiti kvar som en populär sysselsättning bland ungdomar ännu i dag (år 2006).

Jag kom i kontakt med graffiti i samband med ett projekt om ungdomsgäng under slutet av 1990-talet och har intervjuat 19 graffitimålare med det huvudsakliga syftet att försöka öka förståelsen för fenomenet; vad motiverar unga pojkar (för det är främst dessa som målar) att fortsätta måla graffiti trots de relativt stora risker som är förknippade med aktiviteten? För att försöka få ett något vidare perspektiv och alternativa synsätt på fenomenet intervjuades även fyra tjänstemän som arbetade med att motverka graffiti. Metoden som i huvudsak använts har varit halvstrukturerade och ostrukturerade intervjuer. Efterhand som intervjuaren genomför fler intervjuer har denne förhoppningsvis blivit mer insatt i ämnet och kunnat ställa nya frågor. Intervjuaren skapar sin mentala karta under studiens gång tillsammans med informanterna och hans/hennes modeller och eventuella hypoteser förändras kontinuerligt utifrån vad som dyker upp.

I uppsatsen har jag valt att se på graffiti utifrån tre perspektiv, som en ungdomskultur, ur ett individperspektiv samt utifrån ett samhällsperspektiv. I den första delen framträder graffitikulturen som en relativt löst sammanhållen ungdomskultur och beskrivs och diskuteras utifrån några olika aspekter som framträtt som centrala under studiens gång. Dessa är graffitins koppling till hiphop, organisering, mötesplatser, regler, graffitins förändring, graffiti på tåg, dokumentation samt graffitimålarnas inställning till legal graffiti. Studiens andra del handlar om vad denna ungdomskultur fyller för funktion för de ungdomar som väljer att delta i den. Utgångspunkten här är Giddens teori om strukturering där en struktur, i detta fall graffitiungdomskulturen, är densamma som de handlingar som utförs i strukturens namn. En slutsats i studien är att graffitikulturens roll ligger i att den binder samman ett nätverk av ungdomar som fungerar som ett publikunderlag från vilket den enskilda graffitimålaren kan få uppmärksamhet och erkännande, något som han/hon inte upplever sig få på andra ställen i samhället. Man skulle kunna säga att målarna skapar en scen tillsammans; graffitikulturen, att uppträda på, där de själva bestämmer vilka prestationer som ska vara värda att uppmärksammas. Man alternerar här mellan att stå på scenen och att vara del i en applåderande publik för andra.

Samhällets inflytande över graffitin handlar studiens tredje del om. Den ökade kontrollen har successivt inneburit att risken att åka fast blivit allt större samt att tiden som en graffitimålning får vara kvar på väggen eller på tåget blivit kortare. Dessa omständigheter i kombination med att tillåtna platser att måla på varit få har inneburit att den snabba och slarviga graffitin blivit allt vanligare på bekostnad av den mer bearbetade graffitin. I och med att det blir ”farligare” att måla har även fler ungdomar som är ute efter spänning lockats till graffitin och successivt förändrat kulturen.

I samhället har graffitifrågan i stor utsträckning drivits av myndigheter och företag som drabbas av de kostnader som följer i kölvattnet av graffitin. I dessa har det utkristalliserats personer som på olika sätt kunnat dra nytta av situationen, oftast utifrån att man får sin utkomst genom att arbeta med frågan. Här finns likheter med det Becker kallar ”moralentreprenörer” och ”enforcement agencies”. Dessa företags- och myndighetspersoner å den ena sidan och graffitimålarna å den andra kan ses som ömsesidigt beroende av varandra. Ett stort intresse och livlig debatt bekräftar för graffitimålarna att deras målande är något mer än meningslös skadegörelse och visar att det övriga samhället tar ungdomarna och deras verksamhet på allvar. Att graffitiproblemet uppmärksammas i samhället gynnar även de som arbetar med att motverka graffitin och det är oftast dessa som är aktiva i debatten. En ökad förståelse för problemet kan både stärka dessa personers positioner och göra att ökade resurser kommer dem till del. En grundförutsättning för att det ska finnas något att arbeta mot och att debattera omkring över är aktiva graffitimålare.

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING

1 INLEDNING

1.1 SYFTE OCH PERSPEKTIV

1.2 DEFINITIONER

1.3 UNGDOMSKULTUR

1.4 HISTORIK

2 NORDISK FORSKNING OM GRAFFITI

3 METOD

3.1 INFORMANTERNA

3.2 INTERVJUMETODIK

4 GRAFFITIKULTUREN – EN FLEXIBEL UNGDOMSKULTUR