Djurrättsaktivism

 

Djurrättsaktivism, demokrati och förnuft

av: Michael Johnson

 

 

 

 

Att bryta sig in på en pälsdjursfarm och släppa ut minkar eller att terrorisera pälsbutiksägare är en form av brottslighet som har en relativt stor acceptans i samhället. Att ”rädda djur” från fångenskap och lidande ses som ett högre mål som rättfärdigar dessa handlingar. De som begår dessa brott tillhör oftast olika nätverk av djurrättsaktivister och motiverar sina handlingar med ideologiska och humanistiska argument. Det största av dessa nätverk, Djurens befrielsefront (DBF), beskriver på sin hemsida sin grundläggande målsättning med sina aktioner som att: ”bredda demokratin till att gälla även andra djur än människan.” I grund och botten handlar det alltså enligt djurrättsaktivisterna om en demokratifråga när man med brottsliga medel försöker förmå aktörer inom pälsindustrin och andra att upphöra med sin verksamhet genom trakasserier och skadegörelse. Och visst kan det vara lockande att hålla med aktivisterna i deras kamp för djuren. Vi människor behandlar inte alltid djur humant, men frågan är hur ett samhälle som bygger på djurrättsaktivisternas ideologi skulle se ut. Skulle vi vilja leva i ett sådant samhälle? Denna fråga ska följande artikel diskutera.

 

Djurrättsaktivisterna ses ofta som representanter för det goda i motsats till de onda djuruppfödarna, pälsdetaljisterna och forskarna. ”Godheten” har dock en mindre trevlig sida då den bygger på en vision om ett samhälle där en liten ”upplyst” elit tillåts ställa sig över demokratin. Djurrättsaktivisterna anser att det finns “högre mål” som helgar icke demokratiska och kriminella medel.

 

I samhället kommer det alltid att finnas enskilda individer eller grupper som i något avseende anser sig vara mer ”upplysta”, på moraliska eller förnuftsmässiga grunder, än de övriga samhällsmedborgarna och som genom detta anser sig ha rätt eller till och med en skyldighet att agera med alla tillbuds stående medel för att uppnå något för dem centralt mål. Exempel på andra sådana grupper är de invandrarfientliga och nazistiska organisationerna, antiglobaliseringsgrupper och vänsterautonoma grupper. I detta avseende finns det ingen skillnad mellan en nazistgrupp som med brottsliga handlingar försöker skydda landet mot oönskade element som på olika sätt anses degenerera den vita rasen, vänsterautonoma grupper som har som ambition att försöker rädda landet undan globalisering genom att krossa skyltfönster eller djurrättsaktivisternas frisläppande av minkar. Det som förenar dessa grupper är att de anser sig ha ett mandat att definiera vilka mål som ska anses rättfärdiga brottsliga handlingar. Inget av dessa mål kan dock ge rätt till att sätta sig över demokratin eftersom det i en demokrati inte kan finnas något som står över demokratiskt fattade beslut. När minoritetens särintressen tillåts få företräde närmar vi oss en typ av samhällssystem som få av oss vill leva i.

 

Men djurrättsaktivisternas motiv har ytterligare några intressanta dimensioner. Man anser sig till exempel föra djurens talan. Men dock bara vissa djurarters. Mycket få av aktivisterna anser exempelvis på allvar att man ska försvara abborrarnas rätt att inte fastna på kroken eller myggornas rätt att inte bli ihjälslagna. Aktivisterna anser sig därmed ha mandat att avgöra vilka levande varelser som ska ha rätt att leva. Bara vissa djurarter är värda att försvara och gränsen sätts oftast vid däggdjur och djur som är “söta”. Frågan här blir om vi ska acceptera att en självutnämnd liten skara ”experter” med hjälp av våld och hot ska få bestämma var denna gräns ska gå. Den grundläggande frågan handlar här om vem som ska avgöra var gränsen mellan liv värt att försvara och liv som kan offras ska gå.

 

Djurrättsaktivisterna anser sig dessutom även ha mandat att bestämma över vem som ska få födas. De flesta djur som föds i fångenskap skulle inte ha fötts om inte människan ansett sig ha behov av dem. Dessa djur skulle med andra ord inte ha fått ett liv om det inte varit för människan. Frågan om huruvida liv är bättre än icke liv och frågan om vad som ska anses vara ett värdigt liv är frågor som inte går att avgöra på ett objektivt sätt. De "upplysta" djurrättsaktivisterna anser sig dock ha svar på dessa frågor. Deras ståndpunkt är att icke liv i vissa fall är bättre än liv. Djurens befrielsefront skriver om detta på sin hemsida: ”Man får heller inte glömma bort att ibland räddas även kommande generationer minkar eftersom farmer ibland tvingats lägga ned efter aktioner mot dem.” Vad de räddas ifrån är från att födas. Om inte levnadsvillkoren stämmer överens med aktivisternas sätt att värdera vad ett värdigt liv är så är det bättre att inte födas. Tillämpat på människor (människan är ju enligt djurrättsaktivisterna ett djur bland andra djur) skulle detta resonemang kunna tolkas som att exempelvis barn i u-länder som växer upp under svält och allehanda förtryck inte borde födas. Djurrättsaktivisterna kan ju för övrigt knappast uppleva en minks liv utifrån minkens perspektiv. Vad man gör (och då inte bara djurrättsaktivistern) är att förmänskliga djuren och tolka deras beteende utifrån en mänsklig synvinkel. Det är exempelvis frestande att utgå ifrån att ett liv i frihet, utifrån vad vi människor upplever som frihet, även självklart är viktigt för djur. Djur har dock säkert helt andra perspektiv. Deras tillvaro går ut på att försöka klara sig undan att svälta ihjäl och att bli dödade och uppätna av andra djur. Ett bra liv för ett djur kanske är frihet från svält. Ett skyddat liv i en bur kanske med djurens perspektiv är att föredra framför ett osäkert och plågsamt liv i frihet. Den romantiska bild av de fria och lyckliga djuren som glatt springer fram över de öppna vidderna kanske har mer med oss själva att göra än med djuren som aktivisterna (och även vi andra) vill försvara.

 

Resonemanget att människan är ett djur bland andra djur blir även problematiskt på ytterligare sätt. Grymheter inom djurarter och mellan olika djurarter är mycket vanliga förekommande, förutom bland människan. Som ett exempel kan man bara ta vår vanliga huskatt som på ett till synes mycket grymt sätt fångar och "leker" med musen innan den dödar och äter upp den. När vi pratar om andra djurs grymhet så gör vi tolkningen att detta ligger i deras natur och att de därför inte kan lastas för sina handlingar. Evolutionen har mejslat fram vissa beteenden som är gynnsamma för artens överlevnad. Om människan är ett djur bland andra djur så borde även vår grymhet kunna tolkas i dessa termer. Det som vi uppfattar som fri vilja och medvetande blir då bara en illusion och vi styrs av betydligt mer grundläggande drifter. Människan handlar då, som andra djur, enligt sin natur och kan därmed inte beskyllas för att vara grym. Kultur blir här en illusion; allt är natur.

 

Ytterligare en fråga här blir djurrättsaktivisternas utilitaristiska ställningstaganden; att det kan vara rätt att offra några få för att rädda flera. Exempelvis så släpper man ut minkar från minkfarmar trots att man vet att många snabbt kommer att dö i sin nya frihet. Man resonerar som så att om man släpper ut djuren så åsamkar man ägaren till verksamheten så stor ekonomisk skada att denne till slut upphör med verksamheten. Därigenom räddar man andra minkar från att hållas i fångenskap (och från att födas). Om man företräder ett sådant utilitaristiskt synsätt och samtidigt hävdar att djur och människor har samma värde skulle detta leda till att djurrättsaktivisterna är förespråkare för dödstraff (bland människor) om man kan visa på att detta kan sparar människoliv. Det klassiska exemplet där dödsstraffet sannolikt skulle ha god allmänpreventiv effekt och spara hundratals människoliv per år är om det tillämpades i trafiken på hastighetsöverträdelser. Under hotet om att bli avrättad skulle de flesta laglydigt hålla sig inom fartgränserna. De som inte avskräcks skulle förr eller senare så att sägas “tas ur trafiken” permanent. Att offra några få skulle i slutändan kunna spara många liv.

 

Man skulle med andra ord kunna hävda att de djurrättsaktivister som ägnar sig åt olagliga metoder för att uppnå sina syften inte enbart är antidemokratiska och förespråkare för ett fascistiskt samhälle, de anser sig även ha ett i det närmaste gudomligt mandat att styra och bestämma över liv och död. Konsekvenserna om man drar deras resonemang till sin spets blir att de både är förespråkar för dödsstraff och för att vissa människor inte borde få bli födda. Det som vid en första anblick ser ut som lovvärda syften och ambitioner visar sig vid en närmare granskning ha undertoner som få, och troligtvis allra minst djurrättsaktivisterna själva, vill kännas vid.